Nu sitter jag hemma och packar. Varför är det alltid lika svårt att packa? Jag förstår inte hur jag kan göra det så fruktansvärt svårt varje gång. Nu sitter jag halft och lipar över att jag inte hittar rätt kläder, jag vet inte om jag glömt något och jag vet knappt vart jag ska ta vägen? Asså det blir alltid såhär man packar och kommer inte fram till saker och sen har man glömt något. Jag pallar inte att det blir såhär. Vad ska jag ha för skor liksom? Man borde ta några som man lätt kan få på men ändå, tänk om det blir för varmt? eller Kallt? Nu går det tusen tankar i huvudet och jag blir mer och mer stressad. Mer och mer OTAGG och just nu känns allt bara värdelöst. Varför stannar jag inte bara hemma med Karl och skiter i allt? Jag vet att det kommer bli bra men helt seriöst har jag aldrig velat backa såhär mycket. Jag har feber och jag är sjuk. Kul för mig. Detta blir säkert jätte roligt... Eller.. Jag orkar inte med mig själv ibland. eller jag gör visst det. Eller kanske är jag skitso eller hur det stavas. Det går inte att stava när man är norsk. Skyll på det liksom? Jag orkar inte okjej!??!?!?