När jag åker ifrån min mamma inser jag hur mycket hon betyder för mig. Jag har levt med min mamma i 17 år snart och har alltid bott hos henne. Det har varit vi två liksom. Vi två mot världen. Vi har gått igenom mycket men vi har stöttat varandra.

Du har aldrig dömt mig för något jag gjort. Du har aldrig skrikit på mig utan anledning, eller jo ibland har du kanske det. Du har alltid brytt dig om mig och funnits där. När jag är borta såhär så inser jag att jag inte vill bli vuxen. Jag vill inte flytta ifrån min mamma. Det kommer bli så tomt. Alla har bråk i familjen men vi har alltid löst våra. Vi kan skrika på varandra vi kan säga dumma saker men vi vet att den andra älskar en. Jag vill bara säga att jag ser upp till dig mamma. SUPERMAN kan gå och slänga sig i väggen för du slår honom med hästlängder. Du är nog den grymmaste mamman och du har klarat dig igenom allt och det är det som får mig att tänka att jag kan klara allt. Jag älskar dig mamma och saknar dig skit mycket. Jag kan låtsas att jag inte gör det men jag gör det!! <3
Låt oss sitta och skrika på fotbollsmatcher när jag kommer hem <3
ÄLSKAR DIG