Jag tror problemet är att man inte vill inse sina problem. Jag vill inte inse mina egna problem. Jag vill lägga undan dom. Släppa taget och gå vidare men jag fasnar vid andra saker. Skjuter undan de stora problemen och stör mig på alla små. Du kan tro att du känner mig, vet vad jag kommer göra i en viss situation, vet vart jag kommer ifrån men egentligen vet ingen vem jag är. Det finns en person som vet mer än någon annan men ni andra. Ni vet ingenting. Ni vet inte vad jag gått igenom, ni vet inte om jag mår bra. Ni vet helt enkelt ingenting. Du tror att du vet men det gör du inte för jag har aldrig öppnat mig för jag vet att öppnar man sig helt så läker aldrig såren när du sårar mig. Sår som görs inne i hjärtat läker aldrig. Därför kommer du aldrig in i mitt hjärta. Jag har tagit en risk. Jag har släppt in en i mitt hjärta. Frågan är om den risken är en bra eller dålig risk. Kan risker vara bra? Ta aldrig för stora risker när det har med din egna kropp att göra. Då kommer du brytas ner och snart finns du inte längre kvar. 

Har du någonsin tänkt tanken på att du vet vem jag är? Det vet du inte. Du vet inte vad jag känner, ingen vet vad någon känner. Du vet inte hur jag mår. Det är bara mina ord som får dig att tro att du vet hur jag mår. Men ingen vet egentligen du bestämmer dig bara för att tro på orden jag säger. Du skulle inte klara av att leva i min kropp en ända dag. Inte en minut så säg aldrig att du vill byta liv med mig för du får såren på köpet. Såren som aldrig läks. Ge fan i att döma mig för du vet ingenting. Ge fan i att säga åt mig vad jag tycker och tänker för du kommer aldrig få veta det ändå. Du ska också ge fan i att tro att du vet vem jag är för det vet du inte. Du har ingen aning. Det finns så mycket bakom denna kroppen som du säkert gärna vill förstå dig på men försök inte ens för det kommer aldrig hända.