Idag har det verkligen varit en jobbig dag. Karl är iväg på ett läger och jag har bara suttit hemma. När man har sovit över med någon 4 dagar på en vecka och gjort det nästan varje vecka så känner man sig ensam sen. Jag känner mig så sjukt ensam just nu och jag vet inte ens vart jag ska ta vägen längre. Jag klarar mig såklart utan honom inte så att jag inte överlever men saknaden blir så stark. Man sitter här hemma och funderar på vad han gör just nu sen kan han inte smsa med mig heller för dom får inte ha mobiler vilket är det jobbigaste. Jag hade klarat mig helt bra om han kunde smsa för då har vi ändå en kontakt om ni fattar? Då kan vi ändå snacka men nu? Nu har vi ingen kontakt alls. Jag vet inte ens vad som händer där han är just nu. Lägga sig på kvällen och inte känna hans armar runt omkring mig är så hemskt. Detta är svårt. Jag vet att jag klagar mycket men det är så otroligt skönt att bara klaga ibland! Jag är ingen person som klagar så mycket annars tror jag men när jag har en blogg så tycker jag om att klaga!