Det är ganska sjukt. Sen jag började på Gymnasiet har jag slutat sjunga? Jag älskar musik, jag älskar att sjunga det är något jag verkligen lever för. Jag kan sjunga hemma och jag lyssnar på musik hela tiden men det är som om jag insolerat mig. Jag vågar inte längre sjunga inför männiksor. Jag kan skoj sjunga med Karl osv men helt seriöst vågar jag nästan inte sjunga så som förut längre. Jag skämdes inte förut men det har jag börjat med nu? Varför har jag börjat med det? Jag antar att det är för att alla andra är så extremt bra på det nu för tiden och när man då hör sig själv så inser man inte riktigt. Jag är körledare det är jag, men där lär jag dom andra att sjunga och tänker inte så mycket på mig själv. Man ska sjunga för att man tycker det är kul och man kan lära ut saker till andra fast än man inte är bäst på det själv? Eller? Jag vet inte riktigt vad jag tänker just nu. Jag har gjort runt 400 egna låtar sen jag var liten och kanske sjungt 4 av de låtarna men resten kommer jag aldrig sjunga för någon. Varför gör jag dom då? egentligen? Kanske för att skriva ner känslor men jag vet inte riktigt.