Ögonenlocken kämpar med att hålla sig uppe medans jag ivrigt försöker kämpa med att få i mig en ända sked fil. En  illanmånde känsla kan man säga att jag har. Mår illa över allt som fått de två senaste dagarna att suga! En av de sämsta dagarna i mitt liv och du vet vilka dom andra dagarna var. Du har just gjort att denna dag kommit upp i nivå med min dödsdom. Du visste hur mycket jag tyckte om dig, hur mycket som jag kämpat för detta men varje gång jag kämpat har du stuckit enn kniv i mitt hjärta. Så många gånger. Jag fattar inte? Du lovar mig varje gång! VARJE GÅNG. Men håller aldrig det du lovar. Nu sitter jag här , ingen sömn, ingen mat och har nog inte fällt såhär många tårar sen förra gången. Jag litade på dig, till hundra procent men antagligen borde jag inte gjort det. Man ska inte lita på personer. Kommer aldrig mer göra det. All tid vi hade var bra tills samma sak hände. Jag var inte bra nog. Har jag aldrig vart. Inte i någons ögon. Allt jag någonsin kämpat för har bara rasat i bitar och att du också gör det är inte okej. Jag kan gå runt här och vara ledsen och depp men att jag någonstans vet att du är det gör mig ledsnare. Du betyder mycket för mig men börjar bli trött på detta. Jag är som en liten spelpjäs. Han kanske hade rätt. Jag vill inte vara en spelpjäs. Jag vill vara brädan. Man får höra hur alla har det så fint. Hur en sån person ska vara men det är inte min bild av det. Min bild är PROBLEM. Jag skakar just nu kan knappt skriva mina ögon är svullna och jag hoppades på att komma till skolan utan att känna att man inte vill prata med folk för de är inte min grej men nu är jag här igen. I med hörlurarna och skit i alla.