Jag älskar verkligen morgonar, sitta för sig själv och bara tänka. Jag brukar ofta sitta och fundera på vad jag ska göra med dagen, hur jag ska kunna få gjort så mycket som möjligt. Jag vet att det kan ta slut helt plötsligt och då vill jag inte att mina kompisar ska se tillbaka och tycka att jag var en som aldrig gjorde någonting. Jag skiter i om jag är löjlig eller barnslig för vet ni vad? Det är extremt kul och jag kommer inte ångra en sekund utav att vara det! Tänk er sen när man liksom är gammal? Hur mycket man vill ha tillbaka barndommen! Det kommer jag också vilja men inte för att kunna vara barmslig igen utan för att jag kommer minnas barndomen som det bästa i hela mitt liv!