Har ni någon gång kommit till den dagen där all eran sorg helt plötsligt blir ilska? 

Jag tror jag lyckats komma till den dagen. 

 

Jag har gått ett bra tag och känt mig ledsen över en hel del saker och mått verkligen dåligt. Har skyllt mycket på mig själv och vart otroligt ledsen på mig själv. Känt att jag inte dög till och att liksom det inte fanns så mycket mening i allt man gör och sånt. Jag har helt enkelt vart extremt deprimerad. Jag är som många vet ganska bra på att bli känslosam. Asså är jag ledsen så är jag verkligen det men igår så hände det någonting i mig. Jag blev otroligt arg istället. Jag började inse att det inte vart mitt fel. Inte alltid iallafall. Jag har också bestämt mig för att inte fälla en ända tår för den personen igen. Eller dom personerna. Asså jag är så sjukt förbannad och det händer inte ofta att jag blir det. Men nu är jag det och ser jag någon av er på stan kommer ni/du få en rak höger!