Vissa människor visar sig bara inte vara dom man tror att dom ska vara. Andra människor är helt perfekta men bor på fel ställe. Sen finns det bara några kvar, dom man inte klarar av. 

Man har fått en förvarning om vilka dom är. Men istället väljer jag att lyssna på mig själv. "Ge dom en chans". Det är något man inte alltid borde göra. Ibland är dom inte värda den chansen. Den chansen kan vara chansen om att sumpa ditt egna liv för någon annan. Jag tycker det är så jobbigt när människor inte är som man tror. Man ser bara dom bra sidorna och det dåliga det har man liksom förträngt ut. Eller så har dom ljugit bort dom dåliga. Vi alla har dåliga sidor. Problemet är att många människor har dåliga sidor som går ut över andra. Dom kan vara så dåliga att dom förstör andras liv. Asså känslan av att tro att man känner någon och sedan få veta att den personen är någon helt annan är hemsk.

Människor som bor på fel ställe är dumt. Jag träffade en underbar person en gång. Eller jag har träffat många sånna här personer. Asså Man klickar as bra med dom och man skulle vilja liksom umgås med dom varje dag men problemet är vart dom bor. Man bor så långt ifrån så man vet att det aldrig skulle funka att ha den kompisrelationen som man vill ha med dom. Det suger. Jag har många kompisar här i Norge som jag gärna skulle vilja träffa mer. Klart jag kan ju det om jag kommer oftare men människor fattar inte hur jobbigt det är att sitta ensam på en buss i fyra timmar. Det är jobbigt.Jag är inte riktigt den personen som kan sitta still i fyra timmar och tänka. Jag mår dåligt utav det. 

Detta var sjukt mycket av mina tankar jag hoppas inte ni mår för dåligt av mitt deppiga humör just nu. Vissa förstår vissa inte men ni måste ju faktikst inte läsa det. Det är helt upp till er :)